AMORGOS - Santorini - Naxos med GUDINNERESOR - ANDLIGA Resor för själens fullkommnande
Amorgos - En fascinerande och hemlighetsfull ö med vacker natur,
ljuvliga klippbad, tidlösa byar och magiskt rofylld atmosfär. Likt ryggen på en jättelik drake reser sig Amorgos karga och imponerande berg och det är kombinationen av hav och berg som gör Amorgos så oemotståndligt.
På Amorgos hägrar stillheten och tidlösheten och de vanliga turiststråken och souvenirbutikerna lyser med sin frånvaro. Här kliver man rakt in i en annan tid och känslan av att befinna sig i nuet är påfallande.
Längs de ensliga vandringslederna i bergen kan man njuta av dofterna från örtkryddor och knallgul ginst.
Klostret Hosoviotissa är en otroligt vacker upplevelse.
Likt en sockerbit tronar det högt upp på klippkanten, omgiven av oliv och pinjeträd. Utsikten över havet är vidunderlig. Här bor det fortfarande munkar och det går
bra att ta en rundtur om man har ordentligt täckta knän
och skuldror.
Klippbadet Agia Anna är ett måste för alla badfantaster -
filmen "Det stora blå" spelades in där. Att simma ut i det kristallklara vattnet och vända blicken upp mot det vita klostret kan göra vem som helst religiös. Att man kan känna sig så liten!
SANTORINI är enligt många Greklands mest bildsköna ö,
känd för sina fantastiska vyer och inte minst de förtrollande solnedgångarna.
Från Fira Santorinis huvudstad blickar man ner över den väldiga Calderans vatten 300 meter ner. Trots det dramatiska landskapet handlar Santorini framförallt om lugnet. Trafiken kring Calderan är allt annat än omfattande, och det är trogligare att tystnaden bryts av kyrkklockor eller en ilsken åsna än en biltuta.
Lokalbefolkningen hävdar att ön är återstoden av det förlorade Atlantis, något som vi låter vara osagt. Obestritt är dock att vid det vulkanutbrott som drabbade ön runt år 1.500 före kristus, skapades en enorm tidvattenvåg som svepte över Medelhavet.
Santorini lämnar ingen oberörd, det går liksom inte att blunda för det magiska och spännande landskapet."
NAXOS är den största ön i Cykladerna.
Inseglingen till Naxos stad är magnifik, husen ligger som ett pärlband längs hamnpromenaden. Det som är mest i ögonfallande är den vackra "Portaran" där den står på sin lilla ö. Portaran är det enda som finns kvar av ett tilltänkt Apollontempel som började byggas för ca 2500 år sedan.
Enligt mytologin levde vinguden Dionysos på Naxos och lärde invånarna att odla vin, en kunskap som Naxosborna tagit väl vara på. Idag är vinet från Naxos vida känt och uppskattat.
Lika känd är den marmor som bryts ur öns rika fyndigheter. Det var på Naxos som konsten att bearbeta marmor till statyer först utvecklades. Man kan fortfarande hitta gigantiska halvfärdiga marmorstatyer som legat i öns antika marmorbrott i snart 2 600 år.
Hundratals Cyklad-figuer i marmor - imitationer av de berömda, ansiktslösa vita statyerna från Santorinis bronsålder - tycks reflektera något bedövade och kan ses som en påminnelse om betydelsen av att inte vara i huvudet utan i känslan. . .
--- Site by Agr8DESIGN production - a GREAT Design production - agr8design.com - aGR8design ---
With a Passion for fashion and everything else... foremost design, web, graphics, art, 3D, photographs, and video - in other words the highlights of living.
With a Passion for fashion and everything else... framför allt design - webb, grafik, 3D, interiör, mode, arkitektur, foto... och konst.
2 Students
GUDINNERESOR – September 2017
Läs mer på GUDINNERESOR»
MIRAKEL-kursen 2010 i Grekland
SANTORINI – STAD I LJUS
Är hemma från september-kursen som var full av mirakel!
– Första gången jag var i Santorini var för 20 år sedan...
Jag fick en uppenbarelse när jag på Annandag jul stod
och tände ett ljus på min pappas grav - att jag skulle åka
till Grekland. Efter några månader, under meditation, såg
jag en vit stad i ljus som det gnistrar om och med många
runda torn – särskilt ett fångade mitt hjärta 
och höjde
mina energier...
När jag sedan kom till Santorini och såg ATLANTIS-kyrkan, förstod jag att det var den jag sett. Jag ville så gärna gå in i kyrkan men den var stängd, även andra och tredje också. Men när jag kom dit med min första kurs - då var den öppen och varje gång sedan!
Det som hela tiden också funnits kvar i mitt minne var när vi vandrade upp på åsnestigar i FIRA på Santorini och fick höra änglasång från ett kloster. Jag drogs bara dit och där stod nunnor bakom galler och ett svart draperi och sjöng så vacker änglasång men när tre präster kom och ställde sig framför gallret fick jag en känsla av förtryck – så vi gick.
Nu, 20 år senare, när vi har varit ute och letat efter en restaurang för att starta kursens process inför resan inåt, som börjar här i Santorini med urkraften från vulkanen och det forna ATLANTIS, som påverkar av våra två nedersta chackran – så valde vi därför en restaurang längst ner vid Calderan.
När vi sedan vandrade uppåt på åsnestigen kom en känsla av att jag måste gå längre upp och helt plötsligt känner jag att jag vandrade på samma åsnestig som jag gjorde för 20 år sedan.
Vi kom fram till klostret - vilken känsla av glädje, ödmjukhet och tacksamhet som vällde över mig. Tårarna bara rann ner för mina kinder... Klostret var öppet, men vi var inte rätt klädda så vi gick inte in även om jag ville det. Det visade sig att nästa dag kl 12 var det mässa som passade oss perfekt – Vi skulle ha rundvandring i Fira med gruppen!
Nästa dag gick jag, med tacksamhet och vördnad, med gruppen dit för att jag skulle få dela med mig av det som berört mig i mitt hjärta i 20 år.
En stark vibration spred sig i min kropp när vi satt längst fram i kyrkan och nunnornas underbara sång klingar ut som änglasång.
Helt plötsligt rycktes det svarta draperiet bakom gallret bort och nu kunde vi både se och höra änglasång som inte var av denna värld. Vi alla landade i en meditativ känsla av frid men sen kom prästen och började mässa framför gallret. Då kom samma känsla som för 20 år sedan – förtryck och fångenskap, så jag viskade till gruppen att när ni känner för att gå, så går vi.
Alla kände att när prästen började mässa då försvann den gudomliga energin. När vi gick därifrån kände jag en stor tacksamhet att få dela detta med likasinnade.
TOP
NAXOS – DEN HUVUDLÖSA GUDINNAN
– Nästa mirakel inträffade på Naxos...
Natten var varm, stilla och stjärnklar. Efter att ha mottagit den huvudlösa gudinnans energi - att inte vara i huvudet utan helt i våra hjärtan, kom HELT PLÖTSLIGT ett stort vågsvall och slog upp mot stranden.
Jag sa ingenting utan lät var och en gå in i sin egen känsla, men ändå spred sig tvivlets energi ...
– Det måste nog vara en stor båt som orsakade vågorna eller...?!?
Alla bollade med sina egna tankar och känslor.
Speglingar – rädslor kom upp... Men allt balanserades första dagen på Amorgos – där vi gjorde en balansering mellan maskulint och feminint med
tre stenar.
Alla skulle bära med sig två stenar under vandringarna, medan den tredje var alltid hemma för att ladda stenarna under natten.
TOP
AMORGOS – HIMLEN ÖPPNAR SIG
Efter 4 dagars intensivt &
helhjärtat inre enskilt arbete »
på Amorgos– fick vi vår slutliga belöning
på avresedagen när stod vi på piren och väntade på båten till Naxos...
Natten var mörk och svarta moln låg över bergen på båda sidor.
Vi gjorde en avskeds-ceremoni och kastade sedan den stora tredje stenen som tack för allt för vi hade fått vara med om.
Då såg jag ett stort vitt ljus borta vid horisonten – konstigt tänkte jag, båten brukar ju komma från andra sidan...
men innan jag hann tänka klart, kom ett enormt LJUS-SKEN uppifrån himlen som öppnade sig och ur ljuset steg en LJUS-GESTALT med utsträckta armar!
Denna känsla kommer jag aldrig att glömma. Jag hörde röster runt mig som sa – titta där är en ängel!
SANT-tvivlet–energin kom tillbaka – men det måste vara sant, sa någon, eftersom vi alla såg den!!
LJUSET försvann och allt blev åter mörkt, men kom sen sakta tillbaka igen, dock ej så starkt och längre ifrån.
Titta, så någon – det kommer igen...
Alla kom in i en stämning av frid och stillhet. Ingen sa något, vi bara stod och tog emot. Ljuset kom en tredje gång för att visa att mirakel kan ske – detta var mäktigt!
TOP
SANTORINI – ÄNNU ETT MIRAKEL
Avskedsmiddagen på Santorini blev också ett mirakel...
Det var mörka moln över himlen och vulkanen. Någon sa att nu är det första gången under resan som vi inte får se en solnedgång.
Utan att tänka hör jag mig själv säga – det kan inte vara möjligt... för vi har ju alltid sett solnedgången vid våra avslutningar!
Helt plötsligt, som ett under blir himmelen orangefärgad och röd... Ett eldklot stiger fram helt orangefärgat med rosa och lila runtom.
ÄNNU ETT MIRAKEL – vad kan man mer begära...
– Livet är fantastiskt !
Jag har kastat det svarta draperiet om jag har burit på
och gallret finns inte kvar – jag är fri !
Fri i kropp och själ och känner en underbar frid & tacksamhet – detta är mitt sanna jag!
-----
På vägen hem, kom det till mig att den 23 september, när vi hade eld-ceremonin på stranden, var det stark fullmåne och då Himlen öppnade sig på Amorgos när vi stod på piren – gick vi in i Uppenbarelsens energi!
Så det är med tacksamhet till alla som var med på resan och till Universum
att jag får dela med mig av detta... underbara !
TOP